Din kropp är underbar!
Oavsett vem du är, hur du ser ut eller hur du väljer att se på din kropp och ditt utseende, tro mig din kropp är
underbar.
Det är det häftigaste verktyg som du någonsin kommer att ha. Tänk allt den låter dig uppleva, allt du kan använda
den till.
Men du gillar den inte ändå, och varför? Jo för att media har bestämmt att en kropp inte "ska" se ut som din gör.
Näsan kanske ska vara lite mindre, trotts att din näsa ger syre och låter dig uppleva dofter.
Dina ögon kanske skulle haft en annan färg, trotts att dina ögon låter dig se världen.
Dina öron kanske skulle vara mindre utstickande, trotts att du tydligt och klart hör din favoritmusik spelas
i hörlurarna.
Sen kan vi ju börja snacka om hur din midja ska se ut också, och dina lår.
Och det absolut värsta med allt det här är att du gick på det. Du blev lurad, precis som jag. Precis som så
många andra människor. Lurade av ett ideal som vi inte ska stämma in på, för vi ska se ut som vi gör.
Vi ser ner på oss själva allderles för mycket. Det finns så mycket som vi så gärna skulle vilja "rätta till"
trotts att det inte finns några fel.
Se dig själv i spegeln, och se alla möjligheter din kropp ger dig.
I varje människa finns skönhet, alla ögon kan förföra. Alla röster kan låta som musik.
När ska vi sluta vara så fruktansvärt elaka mot oss själva?
När ska mobbningen av oss själva ta slut?
Uppskatta din kropp varje gång du använder den, när du dansa, när du springer, när du har sex, när du förflyttar
dig från en plats till en annan.
Jag vet att det inte är lätt, men snälla försök. Jag försöker...
Jag vet att det jag skriver stämmer och det vet nog du också. Jag måste bara lära mig uppskatta mig själv mer.
Jag säger inte att du inte ska byta frisyr eller sminka dig, om du trivs med det gör det. Men låt bara inte ditt
självförtroende hänga på det.
Lär dig se ditt värde.
underbar.
Det är det häftigaste verktyg som du någonsin kommer att ha. Tänk allt den låter dig uppleva, allt du kan använda
den till.
Men du gillar den inte ändå, och varför? Jo för att media har bestämmt att en kropp inte "ska" se ut som din gör.
Näsan kanske ska vara lite mindre, trotts att din näsa ger syre och låter dig uppleva dofter.
Dina ögon kanske skulle haft en annan färg, trotts att dina ögon låter dig se världen.
Dina öron kanske skulle vara mindre utstickande, trotts att du tydligt och klart hör din favoritmusik spelas
i hörlurarna.
Sen kan vi ju börja snacka om hur din midja ska se ut också, och dina lår.
Och det absolut värsta med allt det här är att du gick på det. Du blev lurad, precis som jag. Precis som så
många andra människor. Lurade av ett ideal som vi inte ska stämma in på, för vi ska se ut som vi gör.
Vi ser ner på oss själva allderles för mycket. Det finns så mycket som vi så gärna skulle vilja "rätta till"
trotts att det inte finns några fel.
Se dig själv i spegeln, och se alla möjligheter din kropp ger dig.
I varje människa finns skönhet, alla ögon kan förföra. Alla röster kan låta som musik.
När ska vi sluta vara så fruktansvärt elaka mot oss själva?
När ska mobbningen av oss själva ta slut?
Uppskatta din kropp varje gång du använder den, när du dansa, när du springer, när du har sex, när du förflyttar
dig från en plats till en annan.
Jag vet att det inte är lätt, men snälla försök. Jag försöker...
Jag vet att det jag skriver stämmer och det vet nog du också. Jag måste bara lära mig uppskatta mig själv mer.
Jag säger inte att du inte ska byta frisyr eller sminka dig, om du trivs med det gör det. Men låt bara inte ditt
självförtroende hänga på det.
Lär dig se ditt värde.
Livet är konstigt!
Vi lever i ungefär 80 år... om vi har tur. Under dessa 80 år kommer vi hinna möta otroligt många människor, vi kommer skratta och gråta otaliga gånger. Vi kommer komma till insikter som kommer att omprövas.
Vi kommer få vänner.
Förlora vänner.
Skaffa nya.
Vi kommer lära känna ett fåtal människor på djupet..
Sen kommer man till insikt att den man umgås mest med (alltså än själv) inte är en av dem man känner så väl som man önskade.
Eller, jag är ju själv inte fyllda 22 år men det stämmer hittils och jag har en känsla av att det kommer fortsätta stämma.
Jag upphör aldrig förvåna mig själv. Ibland sitter jag och försöker lista ut varför jag reagerar så stakt på visa saker.
Jag sitter och diskuterar med mig själv, frågar ut mig själv. Ibland blir jag riktigt osams med mig själv.
Den 14 Juli i år fyller jag 22 år. Då har jag umgåtts med mig själv 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan i 22 år.
(Alla som ogillar att umgås med mig bör känna empati!!)
Borde jag inte förstå mig på Carolina vid det här laget?
Det finns en charm med att inte veta allt om sig själv, ibland blir jag positivt överraskad.
Ägnar vi för lite tid till att faktiskt lyssna på oss själva?
Kanske skulle vi bli bättre på att lära känna våra riktiga jag om vi inte var så fördömmande mot oss själva...
Nu kom jag på en sak... jag vet inte ens riktigt varför jag skriver det här inlägget...
Men jag har en känsla av att jag kommer publisera det ändå...
Om ni förstår vad jag vill få fram berätta gärna i en komentar tack! :)
Vi kommer få vänner.
Förlora vänner.
Skaffa nya.
Vi kommer lära känna ett fåtal människor på djupet..
Sen kommer man till insikt att den man umgås mest med (alltså än själv) inte är en av dem man känner så väl som man önskade.
Eller, jag är ju själv inte fyllda 22 år men det stämmer hittils och jag har en känsla av att det kommer fortsätta stämma.
Jag upphör aldrig förvåna mig själv. Ibland sitter jag och försöker lista ut varför jag reagerar så stakt på visa saker.
Jag sitter och diskuterar med mig själv, frågar ut mig själv. Ibland blir jag riktigt osams med mig själv.
Den 14 Juli i år fyller jag 22 år. Då har jag umgåtts med mig själv 24 timmar om dygnet 7 dagar i veckan i 22 år.
(Alla som ogillar att umgås med mig bör känna empati!!)
Borde jag inte förstå mig på Carolina vid det här laget?
Det finns en charm med att inte veta allt om sig själv, ibland blir jag positivt överraskad.
Ägnar vi för lite tid till att faktiskt lyssna på oss själva?
Kanske skulle vi bli bättre på att lära känna våra riktiga jag om vi inte var så fördömmande mot oss själva...
Nu kom jag på en sak... jag vet inte ens riktigt varför jag skriver det här inlägget...
Men jag har en känsla av att jag kommer publisera det ändå...
Om ni förstår vad jag vill få fram berätta gärna i en komentar tack! :)