Vi måste prata om Palestina...

61 år har gått nu sen Israel kom till Palestina och fördrev människor från sina hem, mördade oskyldiga och bosatte sig på ockuperad mark. 61 år har gått och våld och terror används fortfarande dagligen mot det palestinska folket.

Jag har följt konflikten sen jag var mycket liten. Jag har alltid hoppas på att få se en gradvis förbättring som till slut skulle leda till Palestinas frihet. Israel är desvärre mer aggresiva idag än för 20 år sen.

Bosättare trakaserar fortfarande civila och Israel har byggt en mur genom landet som försvårar livet för fruktansvärt många människor.

Ändå är det dem stenkastande barnen på västbanken som man väljer att kalla terroriseter.

Det här året började med att 1300 personer dog i Gaza till följd av Israels massaker.
Fortfanade har israel inte ställts inför internartionell domstol.

Fortfarande finns det människor som hävdar att Israel försvarar sig mot självmordsbombare.
Små barn dör och Israel kallar det försvar. Och omvärlden står brevid och nickar.

Det kanske inte är Palestina vi måste prata om trotts allt, det kanske är så att vi måste påminna oss själv om att det en gång fanns något som hette rättvisa och medmänsklighet. Om vi minns det kanske Palestinas frihet och upprätttelse kommer av sig själv.

Det är inte muslimerna eller araberna ni ska vara rädda för...
Dem ni ska vara rädda för är dem som kan ge ett helt folk utegångsförbud, mörda barn, stänga in människor bakom en stor mur, bomba sönder städer, bosätta sig på ockuperad mark och kalla det försvar utan att internartionella protester haglar...

Israel är mellanösterns mest framgångsrika terrorister genom tiderna.